Mänskligt

I morse när jag vaknade då kände jag verkligen att idag är det sista dagen med barnen. Även om det har känns som en lång tid här så kom sista dagen plötsligt. Det var tyvärr färre barn idag, kanske berodde det på det regniga vädret som att flera inte dök upp. Jag tycker att det var en lugn stämning i rummet. Barnen roade sig själva med att leka med klossar, bilar och det var kul att få se de använda sin fantasi och ha kul med varandra. Jag tycker det är viktigt att de vid vissa stunder kan underhålla sig själva och inte är helt beroende av lärarna.

När dagen led mot sitt slut var det då dax att säga hej då. Sorgligt att säga hej då till alla fina barn som man har umgåtts så intensivt med under dessa två veckor och troligtvis inte kommer träffa igen. Jag hoppas innerligt att det kommer gå bra för alla och om jag kommer tillbaka till Cusco kommer jag garanterat besöka daghemmet. Lärarna tyckte det var synd att vi lämnade de och jag kände tydligt att de var nöjda med vår insats. Hoppas för deras skull att det kommer nya volontärer snart igen för de behöver verkligen mer personal.

För att summera arbetet så måste jag erkänna att den kaotiska och trötta känslan som jag hade första dagen inte stämmer överens med hur jag känner idag. Jag tycker att barnen har gjort framsteg under dessa dagar och idag märker jag hur mycket dessa fantastiska lärare faktiskt försöker. Det som helt klart försvårar arbetet är det lilla utrymmet som de alla ska samsas på. Det blir en allt för hög ljudnivå för att framför allt de äldre barnen ska kunna ta in kunskap, det blir en smutsig miljö där barnen inte lär sig hantera hygien utan lär sig istället att leva med smutsen och det leder till att alla barn inte får den uppmärksamhet och kärlek som de behöver. Med hjälp av volontärinsatser och donationer skulle de kunna byta upp sig mot något större och på så sätt förbättra punkterna jag har tagit upp.

Otroligt tacksam att jag har fått chansen att delta i detta projekt. Jag kommer föra vidare mina insikter och hoppas att på så sätt inspirera andra till liknande projekt i framtiden.

Hej då!

Då är vi inne på sluttampen av detta arbete för imorgon är det sista dagen tillsammans med barnen. Idag tycker jag att det mesta flöt på bra. Barnen har nu anammat min tåglek, när jag kom in i rummet hade de ställt alla stolar på en rad och jag behövde bara hjälpa till med ljudeffekterna.

Något nytt som hände i alla fall för mig var efter att jag hade tvättat alla barns händer så satte pojken Julio pekfingret för munnen och hyschade sina kamrater. Barnen härmade Julio och helt plötsligt satt alla tysta och väntade på maten. Jag tog självklart tillfället i akt att göra detta till en slags lek. Jag började räkna med fingrarna i hur många sekunder de klarade av att vara tysta. Första gången blev det fem sekunder och andra gången klarade de hela tio sekunder. Efteråt klappade vi alla händerna! Vi får väl se hur många sekunder de klarar av i morgon.

Hej,
Under eftermiddagen igår och tidig morgon idag har vi besökt tre olika projekt som volontärorganisationen här i Cusco stödjer. Igår besökte vi ett sjukhus som är till för de fattiga. För en liten penning får de sjukvård och det är öppet dygnet runt. Det fanns alla slags olika mottagningar så att alla kunde få den rätta hjälpen.
Efter det besökte vi ett barnhem för pojkar utan föräldrar eller släkt. På barnhemmet bodde det cirka 40 st i åldrarna 5-18 år. En pojke som följde med oss på rundvandring kom dit bara för en månad sen då polisen hade hittat honom på gatan. Det fanns flera sängsalar, rum för läxläsning, matsal och en innergård i mitten där alla fick hjälpa till med trädgårdsarbetet. När jag gick runt där fick jag verkligen en känsla av att här skulle jag verkligen vilja hjälpa till och så otroligt bra att detta hem finns för dessa pojkar.
Idag besökte vi en skola för barn mellan 6-10 år. Barnen fick frukost på skolan då de inte har möjlighet att få mat hemma. Själva byggnaden var inte i bästa skick ock skulle behövas rustas upp.
Verkligen intressant att få se dessa projekt och jag kan bara konstatera att hjälp behövs!

Hej,
Måndag igen och tillbaka till daghemmet. Det var kul att få träffa barnen igen och se att de blev glada av att se oss!
Jag arbetade som vanligt hos de minsta barnen och idag försökte jag styra upp dagen mer. Jag började med att kasta gris med några av barnen. I början missade de alla kast, men i slutet fångade de nästan alla bollar. Jag försökte även utnyttja det lilla rummet så mkt som möjligt så jag ställde alla stolar på en lång rad och så fick barnen sätta sig på varsin stol. Jag var loket och så låtsades vi vara ett tåg. Flera av barnen såg ut att undra vad jag egentligen höll på med, men jag fick allt några leenden. Provade också att ställa alla stolar i en ring och sedan fick en boll vandra runt hos alla. Från början så stannade bollen en längre stund hos varje barn och de ville inte släppa den, men tillslut så förstod de att bollen skulle komma tillbaka och bollen gick runt och runt.
Imorgon ska vi få besöka ett annat projekt innan daghemmet. Det är en skola för de lite äldre barnen och även där finns ett behov av volontärer att hjälpa till.
Kram

Tack vare Luis Alejo, en guide och tolk som vi träffat, fick vi i söndags chansen att besöka en familj som tar hand om och rehabilitera djur i syfte att förhindra utrotning av viktiga arter.
De tar hand om djur som hittats drogade eller skadade i naturen, vilket ofta är en följd av människor som försöker fånga dessa djur och sedan sälja dem till andra länder på den svarta marknaden. Just nu var det tre stycken condorer, några pumor, en hel del papegojor samt en del andra djur. Tack vare donationer och volontärarbetare från olika länder lyckas familjen bygga upp en bra miljö för djuren under tiden de rehabiliteras innan de släpps tillbaka ut i naturen. För ett par månaders sedan drabbades Cusco av ett väldigt regn, som ödelade hus och hem för c:a 10.000 personer. Detta ställe drabbades också av regnet, och förstörde hälften av djurens boende. Nu får de volontärarbetare som är där hjälpa till med att både rehabilitera djuren samt återuppbygga det som varit. Givetvis gav vi från Student&Workers en donation direkt till familjen så de kan fortsätta sitt fantastiska arbete.

Nu har vi arbetat i fem dagar och det är dax för helg. För att summera veckan så har jag inte en lika bedrövlig bild över dagiset idag jämfört med min första dag då jag upplevde situationen helt kaotiskt. Efter första dagen tyckte jag att det verkade som att lärarna var helt oengagerade och inte brydde sig om att lära barnen något. Idag märker jag hur mycket lärarna egentligen försöker, men att det finns olika faktorer som försvårar deras yrke som lärare. Jag har redan tagit upp det, men kommenterar det igen. Det skulle vara en mycket bättre miljö för barnen och lärarna om de hade ett större utrymme och en slags utegård där barnen kunde få springa av sig.

Inför nästa vecka ska jag fortsätta med att försöka lära barnen om hygien. Så fort jag ser ett barn gå in på toaletten ska jag försöka gå dit och se till att de torkar och tvättar sig. Jag tänker också försöka få in lite fler olika lekar som de mindre barnen kan roa sig med så att dagen inte ser helt likadan ut.

Nu är det som sagt helg och jag kommer tyvärr behöva roa mig med plugg. Vi ses på måndag!

Nu har vi varit borta i en vecka och eftersom man redan har fått uppleva så pass mycket känns det som en mycket längre tid.
Mina dagar ser hyfsat likadana ut. På morgonen serverar mamman i huset frukost innan vi beger oss till dagiset. Vi arbetar under dagarna och efter det beger vi oss hem igen för att äta en typisk peruansk senare lunch bestående av en soppa till förrätt och ris med något slags kött till varmrätt. Efter den måltiden står man sig bra ända fram till sena kvällen. På kvällarna åker vi in till stan för att blogga och uppleva Cusco.

Hej,

Tredje dagen på dagiset och jag tycker det går bättre och bättre. Jag var även idag hos de minsta barnen och nu känner jag att har fått en relation till barnen. En liten flicka, Fernanda som lätt blir ledsen vill helst sitta i min famn och det tycker jag känns fint.

Något som jag märkte av redan under första dagen är barnens hygien och bordskick. På denna lilla yta ska barnen leka, äta mellanmål, pyssla, äta lunch och efter en dag är allt upp och ner vänt. Det finns en toalett som alla ska använda och flera av barnen har inte lärt sig att gå på toaletten utan ställer sig bara och kissar och sedan går rakt i det. Det finns tre pottor som barnen använder och dessa töms inte utan fylls på och sedan när dagen är slut städas badrummet. På grund av att det redan är en stökig miljö tror jag att i alla fall de äldsta barnen känner att det inte spelar någon roll om de slänger skräpet i papperskorgen eller på golvet. När lunchen serveras försöker vi få alla barnen att sitta ner, men detta eller att äta med bestick verkar inte vara någon självklarhet. Något bordskick eller hygien verkar inte existera och det tycker i alla fall jag är något som barnen borde lära sig hemifrån. Frågan är om det är något som barnen lär sig hemifrån och om det anses som särskilt viktigt? Jag känner att det är något som vi volontärer kan försöka lära barnen och bl.a. ha som en uppgift under den här perioden.